Ett svenskt vetenskapligt språk växer fram

Syftet med projektet, som leds av docent Lena Rogström, är att undersöka och kartlägga utvecklingen av vetenskapliga genrer under 1700-talet.

Under 1700-talet introducerades både modern naturvetenskap och språknormering i Sverige, två verksamheter som varit viktiga för utvecklingen av svenskan som skriftspråk. Vetenskapligt språkbruk kom därmed att etablera en specifik genretillhörighet, avsedd att förmedla de olika vetenskapernas särpräglade innehåll och funktion i form av vetenskapliga artiklar. Framväxten av en vetenskaplig textgenre kan kopplas till Kungl. Vetenskapsakademien, KVA, och deras skriftserie Kungliga Vetenskapsakademiens Handlingar, KVAH. KVA grundades 1739 och utgivningen av KVAH startade samma år. Denna del av svensk texthistoria har aldrig utforskats på djupet, något som forskarna i projektet vill råda bot på. 

Genrer uppstår i specifika sociala sammanslutningar, så kallade diskursgemenskaper, med gemensamma målsättningar. Dessa tar sig uttryck i en specifik textstruktur som också innehåller ett genretypiskt ordförråd. KVA kan på goda grunder betraktas som en sådan diskursgemenskap, och diskursens viktigaste målsättning var att föra ut vetenskaplig kunskap i Sverige för att på så sätt förbättra landets ekonomiska status. Jordbruket och dess olika näringar var först det mest centrala, men också andra vetenskaper uppmärksammades. Kanalen för att nå ut med kunskap var KVAH som publicerades på svenska, trots att svenskan ännu inte var helt utvecklad för vetenskapliga ändamål. Valet av svenska i stället för tidens vetenskapliga språk, latin, kom att få stor betydelse både för utvecklingen av svenska språket i sig och för etableringen av ett vetenskapligt skrivande på svenska. 

Projektet baseras på teorier om att språk utvecklas i faktiskt bruk, något som det omfattande arbetet med de vetenskapliga rönen i KVAH är ett gott exempel på. Forskarna i projektet ska därför studera vetenskapliga rön som publicerats mellan åren 1739 och 1814 för att se hur vetenskapliga genrer och ett akademiskt ordförråd växer fram. Genom att analysera texternas struktur och ordförråd kan forskarna se hur texterna utformas för att kunna förmedla de olika vetenskapernas framsteg och mål på ett bättre sätt.

Metoderna som utnyttjas är genreanalys där den textuella utformningen kartläggs. För de lexikala undersökningarna används databaserade metoder där jämförelser görs med modernt lexikaliskt material från nutida akademiska texter. Metoderna kan bidra till att hitta nya vägar i språkhistorisk forskning samt till att utveckla korpuslingvistik som verktyg för språkhistoriska, lexikala studier. Några centrala författare som representerar olika vetenskaper kommer att studeras särskilt ingående för att forskarna också ska kunna klargöra vilken betydelse enskilda individer kan ha haft för genreetableringen.

Resultaten ska därmed bidra med kunskap om hur det vetenskapliga skrivandet etablerades på svenska vad gäller struktur, innehåll, och akademiskt ordförråd.