Arkeogenetik ska belysa det medeltida gotländska samhället

Projektet ska, genom arkeogenetisk analys av lämningarna från slaget om Visby, leda till ny kunskap om själva slaget, om samhällena bakom arméerna och om det medeltida gotländska samhället framträda.

År 1361 förlorade många människor livet på Gotland i slaget om Visby mellan en professionell dansk armé och en primitivt beväpnad gotländsk lokal armé. De flesta som stupade var lokala medeltida gotlänningar, men många av ockupanterna från Danmark miste också livet. 

De som stupat begravdes i massgravar vid Solberga kloster, i dag Korsbetningen. Lämningar från tre massgravar från slaget, med 1 185stupade individer, ska nu användas för att utforska hur arméer organiserades i Skandinavien under medeltiden, och hur det allmänna hälsotillståndet var på Gotland under den tiden.

Materialet har tidigare analyserats både arkeologiskt och osteologiskt, och är beskrivet med avseende på medeltida krigföring, dock har inga arkeogenetiska analyser gjorts på materialet. 

Projektets forskare kommer att genomföra en djupgående arkeogenetisk analys av massgravarna vid Korsbetningen genom att generera genomiska data och använda nya metoder med fokus på demografi, släktskap och komplexa sjukdomar. 

Följande frågor kommer att belysas: Hur var sammansättningen av deltagarna i de båda arméerna? (analys av demografin i respektive armé), Hur gick rekryteringen till den gotländska lokala armén till? Bestod den av hela familjer från gårdar, eller bara av slumpmässiga gotlänningar? Fanns nära släktingar i den gotländsk armen? Hur var hälsotillståndet i det medeltida samhället på Gotland på 1300-talet? 

Resultaten kommer att fördjupa förståelsen för slaget vid Ringmuren, för samhällena bakom arméerna och det medeltida gotländska samhället på ett sätt som aldrig har gjorts i Nordeuropa tidigare. 

Genom att använda nya tekniker på gammalt DNA kommer forskarna också att undersöka sjukdomar som är kopplade till livsstilen i medeltida samhällen. 

Projektet kommer också att generera många medeltida genom som kommer att göras tillgängliga för andra forskare vilket öppnar för nya möjligheter för framtida arkeogenetiska och arkeologiska studier.